publicerad: 2015
klarera
klar·era
verb
~de ~t • reda upp affärer; betala skuld; fullgöra föreskrifter i fråga om avgifter för fartyg vid lossning el. avsegling
Finita former | |
---|---|
klarerar | presens aktiv |
klareras | presens passiv |
klarerade | preteritum aktiv |
klarerades | preteritum passiv |
klarera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att klarera | infinitiv aktiv |
att klareras | infinitiv passiv |
har/hade klarerat | supinum aktiv |
har/hade klarerats | supinum passiv |
Presens particip | |
klarerande | |
Perfekt particip | |
en klarerad + substantiv | |
ett klarerat + substantiv | |
den/det/de klarerade + substantiv |
klarera in
• anmäla fartyg för tullmyndighet: klarera in el. inklarera (fartyget)Infinita former att klarera in infinitiv aktiv Presens particip inklarerande Perfekt particip en inklarerad + substantiv ett inklarerat + substantiv den/det/de inklarerade + substantiv