publicerad: 2015
klockare
klock·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. klockarna • en kameral tjänsteman i en församling; i äldre tid: medhjälpare i kyrka med bl.a. musikaliska uppgifter
Singular | |
---|---|
en klockare | obestämd form |
en klockares | obestämd form genitiv |
klockaren | bestämd form |
klockarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klockare | obestämd form |
klockares | obestämd form genitiv |
klockarna | bestämd form |
klockarnas | bestämd form genitiv |