publicerad: 2015
knäfalla
knä|falla
verb
‑föll, ‑fallit, pres. ‑faller • hon knäföll framför krucifixet
Finita former | |
---|---|
knäfaller | presens aktiv |
knäfalls (knäfalles) | presens passiv |
knäföll | preteritum aktiv |
knäfölls | preteritum passiv |
knäfall | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att knäfalla | infinitiv aktiv |
att knäfallas | infinitiv passiv |
har/hade knäfallit | supinum aktiv |
har/hade knäfallits | supinum passiv |
Presens particip | |
knäfallande |