publicerad: 2015
knöka
knöka
[öppet ö som i göra]
verb
~de ~t • ⟨prov.⟩ tränga ihop, proppa
Finita former | |
---|---|
knökar | presens aktiv |
knökas | presens passiv |
knökade | preteritum aktiv |
knökades | preteritum passiv |
knöka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att knöka | infinitiv aktiv |
att knökas | infinitiv passiv |
har/hade knökat | supinum aktiv |
har/hade knökats | supinum passiv |
Presens particip | |
knökande | |
Perfekt particip | |
en knökad + substantiv | |
ett knökat + substantiv | |
den/det/de knökade + substantiv |