publicerad: 2015
knöl
knöl
substantiv
~en ~ar 1 utbuktning t.ex. på kroppen (el. på potatis)2 ohyfsad mansperson – De flesta sammansättn. med knöl- hör till knöl 1.
Singular | |
---|---|
en knöl | obestämd form |
en knöls | obestämd form genitiv |
knölen | bestämd form |
knölens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knölar | obestämd form |
knölars | obestämd form genitiv |
knölarna | bestämd form |
knölarnas | bestämd form genitiv |