publicerad: 2015
knackning
knack·ning
substantiv
~en ~ar knacka
Singular | |
---|---|
en knackning | obestämd form |
en knacknings | obestämd form genitiv |
knackningen | bestämd form |
knackningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knackningar | obestämd form |
knackningars | obestämd form genitiv |
knackningarna | bestämd form |
knackningarnas | bestämd form genitiv |