publicerad: 2015
knata
knata
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ springa; gå
Finita former | |
---|---|
knatar | presens aktiv |
knatas | presens passiv |
knatade | preteritum aktiv |
knatades | preteritum passiv |
knata | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att knata | infinitiv aktiv |
att knatas | infinitiv passiv |
har/hade knatat | supinum aktiv |
har/hade knatats | supinum passiv |
Presens particip | |
knatande |