publicerad: 2015
knuffning
knuff·ning
substantiv
~en ~ar knuffa
Singular | |
---|---|
en knuffning | obestämd form |
en knuffnings | obestämd form genitiv |
knuffningen | bestämd form |
knuffningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knuffningar | obestämd form |
knuffningars | obestämd form genitiv |
knuffningarna | bestämd form |
knuffningarnas | bestämd form genitiv |