publicerad: 2015
kofot
ko|fot
substantiv
~en; pl. kofötter el. ~ar • bräckjärn
Singular | |
---|---|
en kofot | obestämd form |
en kofots | obestämd form genitiv |
kofoten | bestämd form |
kofotens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kofötter (kofotar) | obestämd form |
kofötters (kofotars) | obestämd form genitiv |
kofötterna (kofotarna) | bestämd form |
kofötternas (kofotarnas) | bestämd form genitiv |