publicerad: 2015
kolare
kol·are
[kå`l‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. kolarna • till 2kola
Singular | |
---|---|
en kolare | obestämd form |
en kolares | obestämd form genitiv |
kolaren | bestämd form |
kolarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kolare | obestämd form |
kolares | obestämd form genitiv |
kolarna | bestämd form |
kolarnas | bestämd form genitiv |