publicerad: 2015
kolbotten
kol|botten
substantiv
‑bottnen el. ~; pl. ‑bottnar • lämning efter kolmila
Singular | |
---|---|
en kolbotten | obestämd form |
en kolbottens | obestämd form genitiv |
kolbottnen (kolbotten) | bestämd form |
kolbottnens (kolbottens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
kolbottnar | obestämd form |
kolbottnars | obestämd form genitiv |
kolbottnarna | bestämd form |
kolbottnarnas | bestämd form genitiv |