publicerad: 2015
kolbrikett
kol|brik·ett
substantiv
~en ~er 1kol brikett
Singular | |
---|---|
en kolbrikett | obestämd form |
en kolbriketts | obestämd form genitiv |
kolbriketten | bestämd form |
kolbrikettens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kolbriketter | obestämd form |
kolbriketters | obestämd form genitiv |
kolbriketterna | bestämd form |
kolbriketternas | bestämd form genitiv |