kollakolla
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ kontrollera; se| Finita former |
|---|
| kollar | presens aktiv |
| kollas | presens passiv |
| kollade | preteritum aktiv |
| kollades | preteritum passiv |
| kolla | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att kolla | infinitiv aktiv |
| att kollas | infinitiv passiv |
| har/hade kollat | supinum aktiv |
| har/hade kollats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| kollande |
| Perfekt particip |
|---|
| en kollad + substantiv |
| ett kollat + substantiv |
| den/det/de kollade + substantiv |
kolla in
• ⟨vard.⟩ spana in| Infinita former |
|---|
| att kolla in | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| inkollande |
| Perfekt particip |
|---|
| en inkollad + substantiv |
| ett inkollat + substantiv |
| den/det/de inkollade + substantiv |
