publicerad: 2015
koma
koma
[kå´ma el. kå`ma]
substantiv
~n • medvetslöshet, dvala: ligga i koma
Singular | |
---|---|
en koma | obestämd form |
en komas | obestämd form genitiv |
koman | bestämd form |
komans | bestämd form genitiv |