publicerad: 2015
kommando
kom·mando
[‑man´do]
substantiv
~t ~n 1 befallning: göra ngt på kommando2 instruktion till dator3 befäl; trupp med viss uppgift – Nästan alla sammansättn. med kommando- hör till kommando 1.
Singular | |
---|---|
ett kommando | obestämd form |
ett kommandos | obestämd form genitiv |
kommandot | bestämd form |
kommandots | bestämd form genitiv |
Plural | |
kommandon | obestämd form |
kommandons | obestämd form genitiv |
kommandona | bestämd form |
kommandonas | bestämd form genitiv |