publicerad: 2015
kommanditär
kom·mand·it·är
[‑ä´r]
substantiv
~en ~er • kommanditdelägare
Singular | |
---|---|
en kommanditär | obestämd form |
en kommanditärs | obestämd form genitiv |
kommanditären | bestämd form |
kommanditärens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kommanditärer | obestämd form |
kommanditärers | obestämd form genitiv |
kommanditärerna | bestämd form |
kommanditärernas | bestämd form genitiv |