publicerad: 2015
komminister
kom·min·ister
[‑is´ter]
substantiv
~n komministrar • präst i rang närmast under kyrkoherde
Singular | |
---|---|
en komminister | obestämd form |
en komministers | obestämd form genitiv |
komministern | bestämd form |
komministerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
komministrar | obestämd form |
komministrars | obestämd form genitiv |
komministrarna | bestämd form |
komministrarnas | bestämd form genitiv |