publicerad: 2015
komorier
komori·er
[komå´ri‑]
substantiv
~n; pl. ~ • mansperson från Komorerna
Singular | |
---|---|
en komorier | obestämd form |
en komoriers | obestämd form genitiv |
komoriern | bestämd form |
komorierns | bestämd form genitiv |
Plural | |
komorier | obestämd form |
komoriers | obestämd form genitiv |
komorierna | bestämd form |
komoriernas | bestämd form genitiv |