publicerad: 2015
konduktor
kon·dukt·or
[‑duk`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • elektrisk ledare
Singular | |
---|---|
en konduktor | obestämd form |
en konduktors | obestämd form genitiv |
konduktorn | bestämd form |
konduktorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
konduktorer | obestämd form |
konduktorers | obestämd form genitiv |
konduktorerna | bestämd form |
konduktorernas | bestämd form genitiv |