publicerad: 2015
kongregationalism
kon·greg·at·ion·al·ism
[‑is´m]
substantiv
~en • en riktning inom kyrkan som hävdar enskilda församlingars oberoende
Singular | |
---|---|
en kongregationalism | obestämd form |
en kongregationalisms | obestämd form genitiv |
kongregationalismen | bestämd form |
kongregationalismens | bestämd form genitiv |