publicerad: 2015
kongregation
kon·greg·at·ion
substantiv
~en ~er • romersk-katolskt samfund; administrativ enhet i den påvliga kurian
Singular | |
---|---|
en kongregation | obestämd form |
en kongregations | obestämd form genitiv |
kongregationen | bestämd form |
kongregationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kongregationer | obestämd form |
kongregationers | obestämd form genitiv |
kongregationerna | bestämd form |
kongregationernas | bestämd form genitiv |