publicerad: 2015
kongregationalist
kon·greg·at·ion·al·ist
[‑is´t]
substantiv
~en ~er kongregationalism
Singular | |
---|---|
en kongregationalist | obestämd form |
en kongregationalists | obestämd form genitiv |
kongregationalisten | bestämd form |
kongregationalistens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kongregationalister | obestämd form |
kongregationalisters | obestämd form genitiv |
kongregationalisterna | bestämd form |
kongregationalisternas | bestämd form genitiv |