publicerad: 2015
konkordat
kon·kord·at
[‑a´t]
substantiv
~et; pl. ~ • avtal mellan stat och kyrka vanl. romersk-katolska kyrkan
Singular | |
---|---|
ett konkordat | obestämd form |
ett konkordats | obestämd form genitiv |
konkordatet | bestämd form |
konkordatets | bestämd form genitiv |
Plural | |
konkordat | obestämd form |
konkordats | obestämd form genitiv |
konkordaten | bestämd form |
konkordatens | bestämd form genitiv |