publicerad: 2015
konstellation
kon·stell·at·ion
substantiv
~en ~er • himlakroppars inbördes ställning; stjärnbild; bildl. kombination av samverkande företeelser; grupp av personer el. parter
Singular | |
---|---|
en konstellation | obestämd form |
en konstellations | obestämd form genitiv |
konstellationen | bestämd form |
konstellationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konstellationer | obestämd form |
konstellationers | obestämd form genitiv |
konstellationerna | bestämd form |
konstellationernas | bestämd form genitiv |