publicerad: 2015
konstighet
konst·ig·het
substantiv
~en ~er konstig
Singular | |
---|---|
en konstighet | obestämd form |
en konstighets | obestämd form genitiv |
konstigheten | bestämd form |
konstighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konstigheter | obestämd form |
konstigheters | obestämd form genitiv |
konstigheterna | bestämd form |
konstigheternas | bestämd form genitiv |