publicerad: 2015
konstitution
kon·stit·ut·ion
substantiv
~en ~er 1 uppbyggnad; kroppsbyggnad2 statsförfattning, grundlag
Singular | |
---|---|
en konstitution | obestämd form |
en konstitutions | obestämd form genitiv |
konstitutionen | bestämd form |
konstitutionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konstitutioner | obestämd form |
konstitutioners | obestämd form genitiv |
konstitutionerna | bestämd form |
konstitutionernas | bestämd form genitiv |