publicerad: 2015
kontinens
kon·tin·ens
[‑en´s]
substantiv
~en • förmåga att kontrollera blåsa el. tarm
Singular | |
---|---|
en kontinens | obestämd form |
en kontinens | obestämd form genitiv |
kontinensen | bestämd form |
kontinensens | bestämd form genitiv |