publicerad: 2015
konvulsion
kon·vuls·ion
substantiv
~en ~er • krampanfall, krampryckning
Singular | |
---|---|
en konvulsion | obestämd form |
en konvulsions | obestämd form genitiv |
konvulsionen | bestämd form |
konvulsionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konvulsioner | obestämd form |
konvulsioners | obestämd form genitiv |
konvulsionerna | bestämd form |
konvulsionernas | bestämd form genitiv |