publicerad: 2015
korpuskel
korp·uskel
[‑us´kel]
substantiv
~n korpuskler • i äldre vetenskapliga teorier: liten kropp, partikel
Singular | |
---|---|
en korpuskel | obestämd form |
en korpuskels | obestämd form genitiv |
korpuskeln | bestämd form |
korpuskelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
korpuskler | obestämd form |
korpusklers | obestämd form genitiv |
korpusklerna | bestämd form |
korpusklernas | bestämd form genitiv |