publicerad: 2015
krampanfall
kramp|an·fall
substantiv
~et; pl. ~ • till anfall 2 kramp
Singular | |
---|---|
ett krampanfall | obestämd form |
ett krampanfalls | obestämd form genitiv |
krampanfallet | bestämd form |
krampanfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
krampanfall | obestämd form |
krampanfalls | obestämd form genitiv |
krampanfallen | bestämd form |
krampanfallens | bestämd form genitiv |