publicerad: 2015
krascha
krascha
verb
~de ~t • bryta samman ekonomiskt, gå överstyr; braka, knastra; gå sönder med ett brak
| Finita former | |
|---|---|
| kraschar | presens aktiv |
| kraschas | presens passiv |
| kraschade | preteritum aktiv |
| kraschades | preteritum passiv |
| krascha | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att krascha | infinitiv aktiv |
| att kraschas | infinitiv passiv |
| har/hade kraschat | supinum aktiv |
| har/hade kraschats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| kraschande | |
| Perfekt particip | |
| en kraschad + substantiv | |
| ett kraschat + substantiv | |
| den/det/de kraschade + substantiv | |


