publicerad: 2015
krascha
krascha
verb
~de ~t • bryta samman ekonomiskt, gå överstyr; braka, knastra; gå sönder med ett brak
Finita former | |
---|---|
kraschar | presens aktiv |
kraschas | presens passiv |
kraschade | preteritum aktiv |
kraschades | preteritum passiv |
krascha | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att krascha | infinitiv aktiv |
att kraschas | infinitiv passiv |
har/hade kraschat | supinum aktiv |
har/hade kraschats | supinum passiv |
Presens particip | |
kraschande | |
Perfekt particip | |
en kraschad + substantiv | |
ett kraschat + substantiv | |
den/det/de kraschade + substantiv |