publicerad: 2015
krassing
krass·ing
substantiv
~en ~ar • en växt
Singular | |
---|---|
en krassing | obestämd form |
en krassings | obestämd form genitiv |
krassingen | bestämd form |
krassingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
krassingar | obestämd form |
krassingars | obestämd form genitiv |
krassingarna | bestämd form |
krassingarnas | bestämd form genitiv |