publicerad: 2015
krigare
krig·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. krigarna kriga
Singular | |
---|---|
en krigare | obestämd form |
en krigares | obestämd form genitiv |
krigaren | bestämd form |
krigarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
krigare | obestämd form |
krigares | obestämd form genitiv |
krigarna | bestämd form |
krigarnas | bestämd form genitiv |