publicerad: 2015
kriminalare
krim·in·al·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. kriminalarna • ⟨vard.⟩ person som är anställd vid kriminalpolisen
Singular | |
---|---|
en kriminalare | obestämd form |
en kriminalares | obestämd form genitiv |
kriminalaren | bestämd form |
kriminalarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kriminalare | obestämd form |
kriminalares | obestämd form genitiv |
kriminalarna | bestämd form |
kriminalarnas | bestämd form genitiv |