publicerad: 2015
krikon
krik·on
substantiv
~et; pl. ~ • frukt av ett träd
Singular | |
---|---|
ett krikon | obestämd form |
ett krikons | obestämd form genitiv |
krikonet | bestämd form |
krikonets | bestämd form genitiv |
Plural | |
krikon | obestämd form |
krikons | obestämd form genitiv |
krikonen | bestämd form |
krikonens | bestämd form genitiv |