publicerad: 2015
kriminalitet
krim·in·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en • brottslighet
Singular | |
---|---|
en kriminalitet | obestämd form |
en kriminalitets | obestämd form genitiv |
kriminaliteten | bestämd form |
kriminalitetens | bestämd form genitiv |