publicerad: 2015
kriminalkonstapel
krim·in·al|kon·stapel
substantiv
~n ‑konstaplar • ⟨åld.⟩ kriminal- konstapel
Singular | |
---|---|
en kriminalkonstapel | obestämd form |
en kriminalkonstapels | obestämd form genitiv |
kriminalkonstapeln | bestämd form |
kriminalkonstapelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kriminalkonstaplar | obestämd form |
kriminalkonstaplars | obestämd form genitiv |
kriminalkonstaplarna | bestämd form |
kriminalkonstaplarnas | bestämd form genitiv |