publicerad: 2015
krukmakare
kruk|mak·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑makarna kruka 1 -makare
Singular | |
---|---|
en krukmakare | obestämd form |
en krukmakares | obestämd form genitiv |
krukmakaren | bestämd form |
krukmakarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
krukmakare | obestämd form |
krukmakares | obestämd form genitiv |
krukmakarna | bestämd form |
krukmakarnas | bestämd form genitiv |