publicerad: 2015
krutgubbe
krut|gubbe
substantiv
~n ‑gubbar • ⟨vard.⟩ pigg gubbe
Singular | |
---|---|
en krutgubbe | obestämd form |
en krutgubbes | obestämd form genitiv |
krutgubben | bestämd form |
krutgubbens | bestämd form genitiv |
Plural | |
krutgubbar | obestämd form |
krutgubbars | obestämd form genitiv |
krutgubbarna | bestämd form |
krutgubbarnas | bestämd form genitiv |