publicerad: 2015
kunskapare
kun·skap·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. kunskaparna kunskapa
Singular | |
---|---|
en kunskapare | obestämd form |
en kunskapares | obestämd form genitiv |
kunskaparen | bestämd form |
kunskaparens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kunskapare | obestämd form |
kunskapares | obestämd form genitiv |
kunskaparna | bestämd form |
kunskaparnas | bestämd form genitiv |