publicerad: 2015
kuriosum
kuri·os·um
[‑o`s‑ el. ‑å`s‑]
substantiv
~et; pl. ~ el. kuriosa, best. pl. ~en el. kuriosa • märkvärdig el. egendomlig sak – I sammansättn. kuriosa-.
Singular | |
---|---|
ett kuriosum | obestämd form |
ett kuriosums | obestämd form genitiv |
kuriosumet | bestämd form |
kuriosumets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kuriosum (kuriosa) | obestämd form |
kuriosums (kuriosas) | obestämd form genitiv |
kuriosumen (kuriosa) | bestämd form |
kuriosumens (kuriosas) | bestämd form genitiv |