publicerad: 2015
kurrning
kurr·ning
substantiv
~en ~ar 2kurra
Singular | |
---|---|
en kurrning | obestämd form |
en kurrnings | obestämd form genitiv |
kurrningen | bestämd form |
kurrningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kurrningar | obestämd form |
kurrningars | obestämd form genitiv |
kurrningarna | bestämd form |
kurrningarnas | bestämd form genitiv |