publicerad: 2015
kusin
kus·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • A är kusin till B ngn av A:s föräldrar är syskon till ngn av B:s
Singular | |
---|---|
en kusin | obestämd form |
en kusins | obestämd form genitiv |
kusinen | bestämd form |
kusinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kusiner | obestämd form |
kusiners | obestämd form genitiv |
kusinerna | bestämd form |
kusinernas | bestämd form genitiv |