publicerad: 2015
kväkning
kväk·ning
substantiv
~en ~ar kväka
Singular | |
---|---|
en kväkning | obestämd form |
en kväknings | obestämd form genitiv |
kväkningen | bestämd form |
kväkningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kväkningar | obestämd form |
kväkningars | obestämd form genitiv |
kväkningarna | bestämd form |
kväkningarnas | bestämd form genitiv |