publicerad: 2015
kvacka
kvacka
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ obehörigen utöva läkaryrket el. annat yrke
Finita former | |
---|---|
kvackar | presens aktiv |
kvackas | presens passiv |
kvackade | preteritum aktiv |
kvackades | preteritum passiv |
kvacka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kvacka | infinitiv aktiv |
att kvackas | infinitiv passiv |
har/hade kvackat | supinum aktiv |
har/hade kvackats | supinum passiv |
Presens particip | |
kvackande |