publicerad: 2015
kvackare
kvack·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. kvackarna • ⟨vard.⟩ kvacka
| Singular | |
|---|---|
| en kvackare | obestämd form |
| en kvackares | obestämd form genitiv |
| kvackaren | bestämd form |
| kvackarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kvackare | obestämd form |
| kvackares | obestämd form genitiv |
| kvackarna | bestämd form |
| kvackarnas | bestämd form genitiv |


