publicerad: 2015
kvickhet
kvick·het
substantiv
~en ~er • äv. kvickt yttrande; till kvick 1,2
Singular | |
---|---|
en kvickhet | obestämd form |
en kvickhets | obestämd form genitiv |
kvickheten | bestämd form |
kvickhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kvickheter | obestämd form |
kvickheters | obestämd form genitiv |
kvickheterna | bestämd form |
kvickheternas | bestämd form genitiv |