publicerad: 2015
kvitta
kvitta
verb
~de ~t 1 räkna av skuld mot fordran; komma överens med person som ämnar rösta på motsatt sätt om att ömsesidigt vara borta från votering2 det kvittar (mig lika) det är (mig) likgiltigt
| Finita former | |
|---|---|
| kvittar | presens aktiv |
| kvittas | presens passiv |
| kvittade | preteritum aktiv |
| kvittades | preteritum passiv |
| kvitta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att kvitta | infinitiv aktiv |
| att kvittas | infinitiv passiv |
| har/hade kvittat | supinum aktiv |
| har/hade kvittats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| kvittande | |
| Perfekt particip | |
| en kvittad + substantiv | |
| ett kvittat + substantiv | |
| den/det/de kvittade + substantiv | |


