publicerad: 2015
löftesbrott
löft·es|brott
substantiv
~et; pl. ~ löfte brott 1
Singular | |
---|---|
ett löftesbrott | obestämd form |
ett löftesbrotts | obestämd form genitiv |
löftesbrottet | bestämd form |
löftesbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
löftesbrott | obestämd form |
löftesbrotts | obestämd form genitiv |
löftesbrotten | bestämd form |
löftesbrottens | bestämd form genitiv |