publicerad: 2015
löftesbrytare
löft·es|bryt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑brytarna • till bryta 4 löfte
| Singular | |
|---|---|
| en löftesbrytare | obestämd form |
| en löftesbrytares | obestämd form genitiv |
| löftesbrytaren | bestämd form |
| löftesbrytarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| löftesbrytare | obestämd form |
| löftesbrytares | obestämd form genitiv |
| löftesbrytarna | bestämd form |
| löftesbrytarnas | bestämd form genitiv |


